Nv06a - "En lite bättre blogg om en lite bättre klass!"

Kära klassmedlemmar, ni, av allra högsta klass, i dubbel bemärkelse. Vi har ju startat en egen klassblogg. Som ni kanske märkt. Anyways, det heter klassblogg, vilket jag, Ellen, tycker innebär att alla, som vill, ska skriva i den, och inte tänka att "det är ju de som har startat den, då kan inte jag skriva i den. Jag skriver inget kul. Jag stavar fel". Men! Då kan jag säga att du kan vara lugn! Jag lovar att skratta åt allt som skrivs här på bloggen (nästan) och, som den språkpolis jag faktiskt är (ni har ju känt mig i tre år, ni vet hur jag är) så tänker jag rätta stavfel och andra små, men inte så obetydliga, våldtäkter på vårt vackra, dock något tråkiga, svenska språk. Om ingen har något emot det. Så. Nu kan ni börja läsa. 

Vi har tillbringat snart tre år tillsammans. Glada år? Ja, definitivt. Lärorika år? Tveksamt, men antagligen. Jag vet inte hur mycket ni kommer ihåg från er första dag, då när vi satt där i aulan, nervöst väntande på att bli uppropade. Jag måste erkänna att jag blev lite skraj när jag hörde alla namn, såsom Mirza, Halili, Sanjin, Shero och Pavlovic (men sen visade det ju sig att ni bara är nallebjörnar allihopa), och när vi samlades uppe vid Svenskatorget såg jag inte ens skillnad på killarna. Ojoj. Kommer ihåg att jag tyckte att Anita såg blyg och tyst ut, och Louise hade på sig en orange tröja och var lite bortkommen, trodde jag. Tänk så fel man kan ha. Och vad man dömer folk, direkt! Alla i klassen, förlåt för det, jag hade nog fördomar om er alla i början. Oops.

Vad är det som man kommer ihåg från de här åren då? Tja, jag kommer ihåg hur rolig jag tyckte att PO var. Jag kommer ihåg alla gånger vi kröp ner genom buskarna mot Prostsjön för att mäta siktdjupet och alkaliniteten, jag kommer ihåg spanskalektionerna med Mireya i ettan då Paulina berättade att hon alltid somnar på bio och sov igenom hela den stora slutscenen i Sagan om Ringen. Jag minns också när Madde offrades som "frivillig" elev till POs experiment med den där bollen och hennes hår blev elektriskt laddat och såg jättekul ut, och alla gånger PO har visat hur fysikens lagar går till genom att demonstrera det med hjälp av Filips leksaker, sådana som han har fått till sin födelsedag, men som han aldrig har fått använda, till exempel den söta lilla gula bilen, bilbanan och flygplanet.

Från biologin kommer jag ihåg varför man måste gå på toaletten så mycket när man dricker öl, och sedan kommer jag heller inte att glömma Nettans t-shirt; maj = jazz. Jag kommer ihåg vår avslutningsfest i ettan, som eskalerade i ett stort vattenkrig i köket, och jag minns såklart när Henke vrålhånglade med Millan, inte så jättenykter. Jag kommer ihåg resan till Kolmården och de mjuka, varma, sköna stolarna i rummet där de hade föreläsningar, jag minns schimpansen Marios som tillbringade sin tid på en gren och kliade sig, ja, där bak, så att säga. Jag kommer ihåg hur mysigt det var på kvällen där, ute med klassen, och spänningen i att smyga in i parken på natten och gömma sig för Securitas, eller vilka de var. Jag kommer ihåg POs jultal 2007, då han berättade vad hans första tanke hade varit när han såg oss, NV06A; "Vad fan är det här..?". Jag drar mig till minnes hur vi dissekerade (massakerade!) minkarna och den där lukten!

Jag kommer ihåg Stockholm i tvåan tillsammans med Nettan med man, som lämnade oss vind för våg med vinglas i händerna på Stockholms gator, och den där stora konserten, och vi spelade ju laser doom, Team Blatte mot Team Svenne (jag kan glädja er, svennar, vi vann, mycket tack vare mig, tihi. Jag kan glädja er, blattar, Mirza fick överlägset högst poäng). Jag kommer ihåg när vi nollade NV08C, shit vad kul det var! Elias har fått mycket skit för de där gamla räkorna (som han offrade handleden för) som han stoppade innanför kalsongerna på de små liven. Mycket bra, Elias. Jag minns leken, där förloraren alltid får mer eller mindre pinsamma straff, och vad kul att så många stör sig på den; jag tycker den är rolig. Åh, jag kommer ihåg när vi skrev nationellt prov i matte C, och fyrtio minuter försent kommer Mirza inklampande i rummet och utbrister "Jag har tagit körkort!".

Jag kommer definitivt ihåg La Palma, med alla observatorier och hur häftigt det var att få se allt, jag kommer ihåg festen med spaggarna när Sanna och Louise fick i sig den där "farliga" spriten och att Joel ensam sjöng Du gamla, Du fria för dem, och lyckades sjunga fel.

Jag kommer ihåg hur omöjligt det är att få Elias att sluta vissla, hur bra aktörer Henke och Louise är, hur högljudd Anita är, hur bra Joel härmar hennes skratt, att Mirza var på G med Sejla i början, hur fint Almas hår är, varje dag, hur många gånger Burim har burit runt en växt i matsalen, hur svårt det var att veta om Denis var japan eller inte, hur många gånger vi var tvungna att hjälpa lärare att uttala Sejlas namn, hur Petro och Paulina kom krypande ur hissen i Stockholm, att Jakob alltid spelade Travian, hur jag trodde att Nanna var svensk, hur kul det var att Lovisa J började i klassen, att Vedo lyckades få hela klassen emot sig angående det där provet, att Jon färgade håret, att Robert hade massa konstiga skämt, att Emma alltid hade fina lockar, att Sofia kastade längst i spjut i ettan, hur Alle pratade om sina schampo- och balsammärken, hur Lovisa G alltid har något bra tips till nästan vad som helst och jag kommer ihåg hur rädd jag var för Sanna när vi var i olika lag på idrotten och jag var barfota. Jag kommer ihåg er, NV06A! Hur kan man glömma er?

-Wie