Fruktstund, detta djävulens påhitt!
Frågan är när man för första gången hörde läraren säga, "- jaha barn, då tar vi frukstund!", eller när man var lite äldre och fick höra från läraren att de helst ville se att man hade med sig en frukt men de fanns ingen utsatt "fruktstundstid", utan den skulle ätas på rasterna.
Något år efter detta så ebbade det hela ut totalt och jag, med flera, tog aldrig mer med sig en frukt till skolan.
Då kan man väll ha varit i den ålder runt när man skulle börja trean på lågstadiet, man trodde att denna era nu skulle vara över.
Där hade man fel, väldigt fel, för vissa envisas tydligen med att hänga i.
Vi går inte längre i trean på lågstadiet utan på gymnasiet och fruktstunder hänger, tro de eller ej, fortfarande i.
Att detta påhitt ska ha printats in så hårt i någras hjärnor att de hänger i än idag är ganska så fascinerande. Min lärare från lågis hade förmodligen vaknat ur graven om hon hade fått vetat, antar att hon är död.
Vad är då felet med de hela? Jo. Om man då sitter där och är sjukt hungrig i Ugglan och man har enligt princip inte tagit med sig någon frukt till skolan för man vet att de slutade man med för så länge sen att ja ni fattar själva... och då kommer de personerna med frukt in och vräker upp den ena efter den andra på bordet.
Det kliar i ögonen när de skals apelsin, de vattnas i munnen för att man blir lite sugen, man hör hur det klagas över bruna partier på äpplena, klagandet över att bananerna inte har rätta böjen, kiwi som skvätter med mera, med mera.
Det som jag ville komma fram till var. Skrota frukten och kör på vitamintabletter istället.
/Berglund
ta allt, med en nypa salt
